En något snöad betraktelse‏

En av anledningarna till att jag bytte jobb för några år sedan var att jag ville kunna cykla till jobbet – året runt. Avståndsmässigt är det inga problem, men jag vet inte om det beror på ett tankefel eller om det är ett permanentat provisorium, en lågbudgetvariant som sedan blev kvar. Gatan är bred och det finns gupp och rondeller för att minska hastigheten. Hela sträckan har enkelriktade cykelfält målade nedanför trottoarens kantsten. Det fungerar nog så bra på sommaren. På vintern fungerar det inte alls. All snö hamnar i cykelfälten, det blir isigt och spårigt och ny snö ovanpå det gör att det ojämna och halkiga underlaget inte syns. Det lämnar två alternativ, att cykla på trottoaren eller i bilarnas hjulspår. Jag brukar välja det senare och kan konstatera att morgontrötta och stressade bilister är inte alltid är så diplomatiska. På sommaren är det fullt av både gående och cyklister längs vägen på väg till jobb och skolor, var tar alla dessa vägen på vintern? Med en riktig cykelbana och bättre snöröjning så skulle säkert många av dem fortsätta att gå och cykla på vintern. Bättre för trafiksituationen, bättre för miljön och bättre för den enskilda personens hälsa.