onsdag 14 mars 2012

En fin violin

Nu har jag gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har blivit med violin, en fiol alltså. Efterskickad med bussgods.
Upptäckt nr.1. Det är svårt. På dotterns fiol har läraren klistrat märken var fingrarna ska vara. På min finns det nu inte en markering. Jämför med en gitarr där det finns band att hålla fingrarna mellan. Piano verkar plötsligt barnsligt enkelt. Där blir det automatiskt rätt ton om man trycker ned rätt tangent. Den är vacker, min fiol, så om jag inte lär mig spela får jag väl hänga upp den på väggen till beskådan… fast jag har inte tänkt att ge upp riktigt än. Blinka lilla stjärna – here I come!!

3 kommentarer:

  1. Nä, det är inte lätt det där med fingrarna. Jag spelade fiol i några år och har faktiskt min trekvarting kvar här hemma :)
    Lycka till

    SvaraRadera
  2. Tack! :-) Är det inget av barnen som är intresserade??

    SvaraRadera
  3. Du är modig och musikalisk så det bådar ju gott :-)

    SvaraRadera